Jo, jo, där hänger den. Hängmattan. Jag skulle bara slappa lite med dottern i denna så, i vanliga fall, snälla hängmatta. Men jisses, på nå vis trycktes kroppen samman så att jag hann få kväljningar, panik, mera panik, kramp i magen, smärta, tårar och nära fulgråt innan jag osmidigt tog mig ur denna fälla för höggravida. Landade på alla fyra i gräset med en förvånad fyraåring framför mig som stirrade på mig med högst tveksam blick.

Nu sitter jag i en skön stol med mjuka dynor på uteplatsen och kan för mitt liv inte begripa vad jag skulle i hängmattan att göra. Men det kändes som en bra idé där och då…kommer aldrig göra om det misstaget igen. Vissa saker får vänta tills bebisen kommit ut.