Nu är det med! Stativet bor numera i bilen och jag har försökt använda det i veckan. Jag tyckte det gav bättre bilder, så det får väl vara värt att släpa runt på det. Fast egentligen är det inte bärandet som är saken, utan att montera upp och ner hela tiden. Men det är väl en vana. Nåja, just nu är jag frälst i alla fall 🙂
I dag var en sån där dag då jag kände mig som en misslyckad projektledare och allt med hela projektet var skit. Ingenting fungerar, och när det fungerar tar det månader att hantera ärenden för alla instanser. Suck. Men så vände det. Jag tog mod till mig och ringde och frågade hur mitt ärende gick och det hade (åtminstone) passerat första hindret på vägen, det är tre myndigheter som ska kolla alla ärenden. En klapp på axel till mig. Sen upptäckte jag att vi fått förskottet från jordbruksverket 4 (!) veckor tidigare än vad jag hade ställt in mig på…så då kan man säga att det vände ordentligt. Stärkta av detta började jag och min kollega i Dikanäs, som sitter på ett likadant projekt men med annat innehåll, att spåna om nästa sak vi kan söka pengar för…he he. Högmod går före fall??? Vi får väl an se 🙂
I dag var det åter ett himlafenomen, denna gång en halo, en gloria runt solen. Eller om det nu var regnbågen? Ja, hur som helst så var det fint.
Vi drog ut en stund före lunch för att hinna med lite härligt krispig luft och solsken på kinden. Man får vara snabb, den är borta bara på några minuter 🙂 Vi har haft besök i helgen av en gammal vän. Tänk att en helg inte kan bli bättre än så.
Plötsligt när jag står och fixar lunchen kommer det ett konstigt ljus på mina händer. Kan det verkligen vara solen? Ja, den ligger så lågt att den når ända in i köket nu när den kommit över kanten på Borkafjället. Jag börjar bli en fanatisk soldyrkare 🙂 Men den har varit borta lääänge, så ni får ha lite förståelse.
