Vi har aldrig fjällen långt bort. Från sovrummet kan jag ligga och se på natthimlen över Kittelfjäll som min mamman målat.

I hallen hänger ytterligare en vy över Kittelfjäll, denna gång i akvarell, också målad av min mamma. Räknar jag ihop det så har vi nog minst fem tavlor till med fjällmotiv. Men det blir väl så när man bott länge i fjälltrakter, att man samlat på sig tavlor och foton med fjällmotiv. 

Så när längtan efter fjäll kommer över en kan man bara titta sig lite omkring 😉 Nåja, så funkar det förstås inte. Och oftast är det vännerna man saknar och inte bara naturen eller upplevelserna. Fast ibland saknar jag naturen. Doften på morgonen när man går en tur upp för fjället en daggfylld sommardag. Myset vid elden när man pausar svampplockningen. Flytet med snöskorna när det kommit rejält med pudersnö. Åh. Det kan jag längta efter.