Plötsligt när jag står och fixar lunchen kommer det ett konstigt ljus på mina händer. Kan det verkligen vara solen? Ja, den ligger så lågt att den når ända in i köket nu när den kommit över kanten på Borkafjället. Jag börjar bli en fanatisk soldyrkare 🙂 Men den har varit borta lääänge, så ni får ha lite förståelse.
Ha Ha, lika kul varje år. Vi baxar oss i väg på skotrar eller till fots och sågar oss en gran. Denna gång hade min far varit ut en stund innan och rekat, så vi hade några granar att inspektera och välja på innan vi valde ut den som skulle sågas ner. I år såg alla tämligen emliga ut men så kan det vara. Kul är det i alla fall och med snö upp till midjan får man försöka göra sitt bästa för att ta sig fram i skogen. Nu står granen klädd och fin och lyser upp oss och markerar att NU är det jul.
Man ska ju inte klaga. För oss är snö lika med guld som faller från himlen. Utan snön kan vi inte leva: ingen inkomst, inga pengar, ingen mat. Typ. Men jisses vad det vräker ner alltså. Jag har då aldrig varit med om en sån här försäsong. Nu ut o skotta!
Det är vackert med svagt ljus över oss just nu. Det är bara timmar tills turistsäsongen sätter igång med skidåkare, stuggäster och rosiga kinder. Jag håller tummarna för att min man ska hinna få allt i ordning innan första skidåkaren står i liften och att helgen ska ge mersmak åt de tappra som tar sig hit i decembermörkret. Det biter onekligen i kinden sådana här dagar, när temperaturen kryper ner mot 20-25 minusgrader. Som gjort för lite innemys.
Det är så skönt att komma hem efter en liten resa…oj vad man hinner sakna dessa fjäll.
