I dag ska vi fira vår stora två-åring, som egentligen fyllde år i måndags, men det passade bättre med kalas på en fredag. Det blir hemmagjord glasstårta, köpta bullar och hallonmaränger som smakar papper. Ja, det blir det det blir, alltså 😉 Ja just det, vi har ju kylen full med chokladbollar också. Så nog ska vi (och barnen) bli nöjda. Så nu är det bara sluta gäspa och röja undan lite i huset så man törs släppa in folk…
Min kära dotter sa så till mig idag: ”Mamma, du är alltid sedd.” Jag har funderat mycket på det, för det är ju absolut sant, det är alltid någon som ser mig. Så är livet som småbarnsförälder. Går man på toa kommer snabbt nån liten knodd och öppnar dörren på vid gavel för att sen bara trampa vidare på nya äventyr. Vill man duscha är det lika bra att ge upp innan och spola upp en balja med vatten för plask o lek. Jag sover inte ens själv då båda gärna ligger PÅ mig och går man tre på natten upp för att kissa lite hör man en liten röst preciiiis när man ska lämna rummet: ”Mamma, vart ska du?” Men gränsen kan vara hårfin mellan charmigt och nära till skratt och instängd förföljelse känsla. Så på det hela taget; jag borde nog komma ut mer.
I dag blev det bak av mjukkaka och pizza. Alla barn var som vanligt mätta innan pizzan blev klar, då en del ost, skinka och champinjoner slank ner under baket. Men så ska det vara. I alla fall när vi gör pizza.