Finns det något bättre än de där dagarna då man bara latar sig och ändå på nåt sätt lyckas få undan tvätt, klippa gräs och plantera -så där i bara farten, utan att man ens tänkt på att man gjort nåt? Att poa på. Det är så man egentligen ska leva, tänker jag alltid när sådana dagar passerat. Men då måste man ju bli pensionär och det vill jag ju inte bli än, jag vill hinna leva åren innan pensionärstiden kommer. Och det är ju inte i många jobb man får betalt för att poa på. Jag har mest jobbat på bibliotek, då jag är bibliotekarie, och där är det högt tempo allt som oftast. Skolklasser på besök med lärare som passar på att läsa tidningar medan eleverna härjar fritt, släktforskare som ska ha saker hämtade i magasinet, studenter med långa listor på kurslitteratur. Inte direkt lugn o ro, som många tycks tro. I mitt nya jobb kommer jag dock att jobba med biblioteksfrågor utan att ha ett bibliotek att göra pass i. Kommer att bli en omställning gissar jag. Men jag inbillar mig inte att jag kommer att kunna ’poa på’ helt i min takt, det torde nog vara mycket som landar på ens bord, stressiga deadlines och upphandlingar där med. Nåja, i dag ska vi njuta av dagen och göra ingenting. Alldeles, alldeles underbart.