Att fastna i en hängmatta 

Att fastna i en hängmatta 


Jo, jo, där hänger den. Hängmattan. Jag skulle bara slappa lite med dottern i denna så, i vanliga fall, snälla hängmatta. Men jisses, på nå vis trycktes kroppen samman så att jag hann få kväljningar, panik, mera panik, kramp i magen, smärta, tårar och nära fulgråt innan jag osmidigt tog mig ur denna fälla för höggravida. Landade på alla fyra i gräset med en förvånad fyraåring framför mig som stirrade på mig med högst tveksam blick.

Nu sitter jag i en skön stol med mjuka dynor på uteplatsen och kan för mitt liv inte begripa vad jag skulle i hängmattan att göra. Men det kändes som en bra idé där och då…kommer aldrig göra om det misstaget igen. Vissa saker får vänta tills bebisen kommit ut.

 

Med huvudet nedåt

Med huvudet nedåt

Det blev lite drama då barnmorskan vid rutinkontrollen på Hälsocentralen inte kunde känna om bebisens huvud låg neråt eller om den vänt sig i säte. Jag har rätt kraftiga sammandragningar och förvärkar hela tiden så förlossningen kan ju sätta igång när som helst, även om det också kan dröja några veckor till. Jag fick sätta mig i bilen direkt till sjukhuset för ultraljud på specmödra. Men allt var lugnt. Huvudet ligger nedåt som det ska och troligtvis har det sjunkit så långt ner att min bm inte kunde känna det som hon brukar. Hon tyckte det var svårt att få grepp om knytet i magen och hur allt hängde ihop 😉 tur vi varit på vanligt ultraljud förut så att vi vet att det är ett barn där inne i alla fall, annars hade man kanske blivit orolig.

Raringar

Raringar

Bruna blommorDet var verkligen inte meningen…men jag glömde bort er. Ni har varit så fina, ljuvligt djungelgröna har ni gett färg till badrummet. Så går det så här. Det är väl egentligen ett under att ni klarat er så länge som nära två år. Det har varit nära några gånger förut men jag har lyckats rädda er tillbaka till ert frodiga jag. Nu verkar det dock kört för denna gång. Förlåt, raringar.

Kallt ute

Kallt ute


Regn, rusk och tråkväder denna dag. Det var tänkt att vara grillning på förskolan men det blev inställt, så tråkigt. Det är annars så roligt att träffa alla föräldrar till de barn man ofta ser när man lämnar/hämtar men man har ingen aning om vem som hör ihop med vem.
Vi fick ett mejl idag med planeringen inför höstens förskola, hur gruppen kommer bli och vilka förskolelärare som jobbar med vilken grupp. Jag ville bara ropa YES! då jag såg att min dotterns ”mysfröken” följer med till nästa avdelning som vi byter till plus att jag gillar de andra två nya redan sen förut. Kommer bli toppenbra. Min dotter kommer gå med samma barn som i år, det flyttar bara till ”andra sidan”, dvs nytt kapprum, och byter två fröknar. Känns faktiskt bra att veta redan nu hur det ska bli, även om det är långt till hösten.

Gröna blad och änder

Gröna blad och änder

Inget gör en så glad som gröna blad på de träd som planterades förra sommaren. De har klarat vintern! Än är det några som inte tagit sig, men jag tänkte nog ge dem ett par veckor till innan jag gräver bort dom. Sommaren är sen i år så än är det inte försent för dem. Naturen brukar ha dolda krafter som kommer fram bara värmen kommer. Men än är det lite kylslaget när inte solen är framme.Gröna blad och nyplanterade träd
Vi såg två änder i bäcken bredvid vår gård. Fågelskådning in på bara knuten! Det var ett par, konstaterade min lilla fågelskådare, innan de försvann nedströms.
Änder och fågelskådning