Min oskrivna roman är ett mästerverk

Min oskrivna roman är ett mästerverk


Drömmen om den stora romanen. Jag har alltid upplevt  en konflikt mellan det världsfrånvända iakttagandet, strävan efter allvetandet och allt vad en roman skulle kräva av mig mot att delta och finnas i världen, som en del av min egna verkliga berättelsen med möjlighet att påverka utgången för mitt liv. En iakttagare som ställs mot en aktör. Att helt försjunka in i skapandet skulle för mig innebära att ge upp min del av att vara i ett samhälle, att delta i livet, att vara en individ bland er andra till att noga iaktta vad ni människor har för er, tumla runt i era händelser, i orden, i era tankar för att sen vaska fram ett mästerverk. Sån hybris har jag att jag tror att om jag bara gav upp mitt världsliga liv här på jorden och riktigt gav mig hän, om jag fördrev mina dagar i total ensamhet djupt försjunken i att registrera alla era små nycker, ert pillrandet på stoppknappen på bussen, hur ni iaktar er omgivning, överhöra era samtal vid parkbänken, så skulle jag skriva ett mästerverk. Troligen skulle jag skaffa mig en hund. För att lättare kunna spionera på era liv.

Jag tänker fortsätta att tro på att min oskrivna roman är ett mästerverk men att priset för att skriva den är för högt. Det känns som en djupare förklaring än att jag bara saknar drivet i mitt skrivande. Och den oskrivna romanen kommer alltid vara den bästa. Okej?

Alltså, på riktigt

Alltså, på riktigt


Vad vi har varit sjuka! Vabruari levde upp till sitt namn och alla barnen har fått vara hemma i olika omgångar. Nu anar vi en vändning, ingen har varit sjuk i helgen, så förhoppningsvis är det över nu.

Nu ser vi fram emot en lugn vecka som avslutas med att vi får sportlov. Barnen längtar och det kommer faktiskt bli skönt så jag är också lite pepp. Jag hoppas på att få åka skidor med de större tjejerna. Hoppas det går i lås.

Vabruari here we come

Vabruari here we come


Ska man skratta eller gråta? Vi fick inleda februari med att hämta febrig dotter från förskola. Förra veckan var barnen hemma tre av fem dagar för förkylning, feber eller ont i huvudet. Denna vecka ser ut att sluta på samma vis. Nåja, det är bara att kavla upp armarna, ladda med positivitet och ställa in sina egna förväntningar på att inget vettigt kommer bli gjort annat än att mysa i soffan framför Bolibompa. För varje dag som går lyser solen in lite längre i köket och vårvintern närmar sig – det får bli min målbild för att överleva vabruari 2016. Snart kommer fina mars med varm choklad, pulka, skridskor, slalom, skoter och allt vi ska göra då. En dag i taget bara så ska det nog gå fint det här.

Sol, snö och frost

Sol, snö och frost

   
Vi har två friggebodar på ena sidan av vårt hus. Den ena lite mer tät och isolerad än den andra. Visst är det bra med bodar att ställa undan utemöbler, cyklar, sommardäck m.m. men egentligen fyller vi bara en, den andra är väldigt ”luftig” och har gott om plats. Så, nu är det ju så att jag vill ha ett växthus…och den bortre bodan står nog ungefär där jag tänkt mig växthuset. Det känns lite jobbigt att behöva flytta på den, så jag tror jag får tänka in den som en del av växthuset istället. Kanske kan man bara fortsätta på den åt höger med glasväggar…

 Bodan som står närmast har vi lite vaga planer på att göra hönshus av. Det vore så kul om det blev verklighet en dag. För det krävs lite jobb både inuti och utanpå. Höns behöver ju ett vinterisolerat rum plus en inhängnad uteplats. Vi får väl se vad som hinns med i sommar.

  

Konstgjord Tuja

Konstgjord Tuja

Tuja med ledbelysning
~Inlägget är reklam för Clas Ohlson och innehåller annonslänkar~

Jag har länge gillat växten Tuja och gjort flera försök att få den att överleva hos oss. Det har inte gått så bra. Alla har de bränt sönder i vårsolen och torkat ut. Så före jul testade jag att köpa två stycken i plast från Clas Ohlson. Med ”testade” menar jag att jag inte hade så stor förhoppning på att de heller skulle ”överleva”. Konstgjort har en tendens att blekna fort, tjorva med elen, gå sönder o.s.v. Men ta i trä, än håller de ??