Eller kanske bråttom bråttom? Jag känner mig ofta otillräcklig just nu. Hinner ingenting av vad jag vill eller har tänkt och hela tiden finns känslan av att jag har bråttom. Skyndar mig att skriva mejl, skyndar mig när jag trycker på tangentbordet. Det är inte bra. Men det är så svårt att släppa allt mitt där man är när man går hem. Jag vill ju mer. Jag hoppas att det ska lugna ner sig när jag börja känna att jag faktiskt hinner det jag ska med museet. Håller tummarna för det…
I morgon är det min födelsedag. Ännu ett år har gått och sakta kommer jag närmare 40. Hm. Kommer ta ett tag att vänja sig vid den tanken. Som tur är har jag några år på mig innan jag är framme ända där 🙂 Men det är lustigt hur siffror och åldern kan vara så helt ur fas med hur man känner sig inuti.
Än så länge har jag haft lyckan att alltid känna att den bästa tiden är nu – det jag önskar mig är nog att jag ska få känna så livet ut. Att alltid få leva sin bästa tid och inte längta tillbaka till något förgånget eller gammalt. Minnen finns ju där för att berika oss, tomt vore annars, men man får inte fastna i dom för länge. Det är just nu som gäller.
Vi skyndade oss ut idag, jisses vilket väder. Det är kul att det kan få vara så här när man har besök också, ibland kan familj eller vänner vara här en hel vecka och aldrig se solen, om man har otur. Så denna gång drog min föräldrar en vinstlott.
så känns det ända ner i tårna att vi bor på världens bästa fjäll. Utsikten, naturen, livet. Hur kan inte alla bo här, liksom.
Jag hade ju tänkt åka pistmaskin i helgen, men lång näsa, ha ha, det var inte min mans pass i helgen 😉 Snopet 🙂
Så vi får ta det nån annan gång – nåt som jag vet är ju att det kommer fler tillfälle – det är ju mannens jobb. Nä, nu blir det Wordfeud och sova. Over and out!
