Apan satt i granen
Oj vilket fint omnämnande jag fick av Apan satt i granen, en himla bra blogg. In och följ henne!
Läs inlägget här >>>
Oj vilket fint omnämnande jag fick av Apan satt i granen, en himla bra blogg. In och följ henne!
Läs inlägget här >>>
Äntligen orkade mamman göra något efter jobbet. Stora tjejen ville går på spårjakt. Vi hittade hundspår, harspår, skoterspår och skidåkarspår 🙂 Solen skiner och himlen är blå. Sådana här dar får man nästan nypa sig i armen vad vi har det bra. Det är sådana där dagar som man önskar att man kunde ge sina barn varje dag. En närvarande lekande mamma. Men jag orkar inte. Inte varje dag. Knappt ens en gång i veckan. Kanske kommer mer ork med solen och våren. I do hope so.
Vi lekte under en stor gran innan lilla fick en pinne i munnen, det kom blod och det blev dags att gå hem. Vi avslutade med mer pinnar och pyssel hemma på bron. Dom har hjälmar på sig för att vi åkt skoter, inte för att de leker i snön 🙂
Ja, nu är det kl
art. Jag har fått jobb i Luleå och vi flyttar dit i sommar. Vart vet vi inte än, så det känns lite ovisst kring det.
Det svåra i beslutet har varit att lämna denna by jag bor i, känner och gärna vill leva i. Men utsikterna för mig att få jobb här är noll, så efter mitt nuvarande EU-projekt hade jag stått på ruta ett igen. Jag önskar också att mina barn ska få gå i en skola med en klass, min minsta tjej är född ensam sitt år så hon skulle få bli själv hela skolgången. Jag har väntat ut den nya inflyttningsboomen, men den kom inte. Det går bra för Kittelfjäll som by, den utvecklas, växer och företagen blomstrar. Men barnfamiljerna är för få och de flesta av dom som finns är klara med barnafödandet nu, om ingen inflyttning sker kommer det bli tufft för förskolan att leva kvar.
Så vi flyttar. Förhoppningsvis blir det bra där också. Mannen kommer pendla, men vi vet inte än på vilket sätt och med vilket upplägg. Jag kommer troligen pendla till Kittelfjäll med barnen en del på vintern när han har svårt att komma ifrån. Men som sagt, vi vet egentligen inte ännu riktigt hur vi tänkt 😉
Jag sökte och fick jobbet, sen får resten lösa sig 🙂 All will be well. All will be well.
Vissa beslut är å ena sidan lätta att ta, men samtidigt alldeles omöjliga. Vi har på senaste tiden hamnat i situationer att vi måste ta stora och ibland jobbiga beslut.
Även om man kan vara helt redo för en förändring så är det tufft ändå. Kanske kan det vara det att man själv ofta levt längre med tankarna än ens omgivning, så konsekvenserna blir mer påtagliga när fler runt om en vet. Utan att man haft det i åtanken, så är det inte bara sitt eget liv man utsätter för prövning, utan man tvingar alla runt om en in i en oönskad förändring.
Förändring gör alltid ont: Det går över. Allt blir annorlunda. Allt blir bra.
Det är mitt motto just nu. Jag kan inte se hur än, men det kommer att bli bra. ’All will be well’, som Precious Ramotswe säger i Damernas Detektivbyrå. ’All will be well’.
Jag tänkte lägga ut några fler bilder från vår skotertur till Virisen, som ligger ca 2,5 mil skoterled från Kittelfjäll. Fågelvägen är det säkert närmare men man måste köra en runt hela fjället innan man är framme. Det snöa när vi åkte men det var solsken och lite moln här och där när vi kom fram. Målet var en liten fiskestuga som min mans mormor & morfar ägt och som nu ärvts vidare i släkten.
