Morgonljus
Alldeles speciellt var det att vakna i morse. Snökristaller i luften, hög och kall luft gjorde att det var ljust redan vid nio. För inte märks det väl redan att vi går mot ljusare tider?
The day from HELL
I dag har inte mackan trillat ner i golvet med smöret upp en enaste gång. Inte heller har det blivit stolpe in. Jag har pratat FEM(!) samtal med banken och tjafsat om min löneutbetalning, talat med kommunen om barnomsorgstaxan som var alldeles för hög, försökt städa huset samtidigt som två orkaner virvlat runt och tömt ut allt jag plockat ihop allt eftersom. Det har liksom inte varit min dag. Köket svämmar över av disk, pusselbitar överallt, limpistoler, pysselprojekt, pjäxor, en hushållsassisten(!), käpphästar – det känns som att väggarna trycker in mot mig från alla hörn samtidigt som alla lådor töms och allt innehåll väller ut som en vårflod. När vi sitter och ska äta middag säger jag till min femåring att ’mamma har kanske inte varit så glad i dag’. ’Nej, det kan man verkligen inte säga’, svarar hon. Jaha, som ett brev på posten så mådde man ännu sämre. Men sen jag lovat lite mys i soffan i kväll studsade hon iväg och lekte och sen blev det inte mer sagt om det. Så fort lilltjoppan har somnat för kvällen ska min lilla underbara femåring få rå om mamma alldeles hur mycket hon vill. Sen hoppas jag att jag kan somna med ett leende på läpparna trots den här skitdagen.
Julklapparna är hemma
Så skön känsla när man vet att alla julklapparna är klara. Pust. Så mycket tänkande och funderande innan man vet vem som ska få vad. Vi ger alla till alla, så att säga. Alla som är med på julafton ska få några paket var i alla fall. Oftast blir det exakt det man önskat sig, för det är känns bra att ge sånt som man vet att de faktiskt behöver eller vill ha. Men några bubblare är det alltid roligt att blanda in. Lite överraskning måste det vara också. Hur gör ni? Ger ni till de vuxna också eller ger ni inga paket alls? God jul på er alla!
Så kan man också göra
Jag kan verkligen imponeras av de starka kvinnor som vi har i vår by. Som bara genom att vara som de är knyter an till en annan tid, till ett annat sätt att leva. Som inte tar bilen när man bara ska några hus bort utan som orka sela på hästen och dra ut med hela familjen. Barn som sen växer upp med att det är helt normalt att ta släden när man ska någonstans. Vi borde ha lite mer av livet förr i tiden i våra liv idag. Om inte annats skulle vi stressa mindre, tror jag.
Vinterljuset
Ett alldeles speciellt ljus kommer över oss så här års, i den allra mörkaste av december. Men snart vänder det och blir ljusare i gen.
