Kategori: Resa och upptäcka

Längdskidor

Längdskidor

Själv har jag tappat suget lite, jag har ingen lust att dra ut. Det känns kallt, är en favorit ursäkt. Nåja, jag kommer nog igen snart. Måste bara gaska upp mig lite.
Så idag fick barnen åka lite. Vi drog upp spår för dem nere på lägdan bredvid elljusspåret. Det var tungt att haka på spårkallen men annars var det lätt. Vi drog lite huller om buller och lite roligare än ett vanligt spår är och sen körde dom för fullt. Kul var det. Men det var kallt och efter en stund ville mina tjejer gå in. Då passa vi på att se hur våra vänner byggt om i sitt hus. Dagarna kring jul och nyår har bara susat förbi så vi har inte hunnit se hur de fått det. Verkligen jättefint var svaret. Deras lilla fjällstuga har nu blivit en villa. Det får en att drömma iväg själv med våra hustankar 🙂
Nu väntar fredagsmys och mitt hatprogram, AMIGO!
Längdskidor Kittelfjäll

Längdskidor med barn

SOLEN

SOLEN

Ja, ni fattar. Solen har varit här. I dag lyste små tunna kalla strålar mot min hud. Solen hade harvat sig upp över kanten en liten liten stund. Efter ungefär en timme försvann den ner igen. Kom gärna åter imorgon.

Soluppgång Kittelfjäll

Soldyrkare

Soldyrkare

När jag kör hem ser plötsligt allting annorlunda ut. Det lyser sol på granarna längs med vägen och jag upptäcker att det borde vara sol även på bilen så fort vi kommer till en glänta. Och ja, mycket riktigt. Så invid en myr stannar jag bilen vevar ner rutan och låter årets första solstrålar lysa på mitt kind. Det känns ingenting. Ingen värme. Ingen sommarkänsla. Men ändå känns det som att jag andas lite lugnare när rutan är uppvevad och bilen börjat rulla. Snart är den här, den älskade vårvintern. Den allra bästa av alla årstider i fjällen. Varmt nog för att ta av sig vantarna men kallt nog för att åka skidor eller skoter. Vi vet att den kommer. Vi får bara vänta lite till.
Grönfjäll

Spränga laviner

Spränga laviner

Mannen min sprängde laviner i två omgångar i går och herre Gud vad det small. Det var obehagligt. Han kommer alltid förbi och berättar att han ska spränga och det är ju bra men då blir ju jag också orolig. Denna gång kändes det inte bra. När han vinkade och for kändes det märkligt på nå vis. När sen smällen kom kände jag i magen att jag inte mådde bra. Efter en stund hördes en skoter och jag visste inte om jag ville se efter den för de har alla likadana jackor och innan jag VET att det är min J som kommer så är det olustigt i hela kroppen. Skulle det vara en av hans kollegor så vet man ju att det gått fel.
Hanteringen av dynamit är ju vääääldigt säker i dag, men det känns ändå olustigt. Det är mycket planering och de är flera stycken som är med som håller koll på varandra att de gör rätt – men de gör bara detta 2-3 gånger per år, vissa år behövs det aldrig alls, så det är ju inget de har rutin på. Samtidigt så skulle jag inte vilja leva med en bergsprängare som spränger varje dag, för det skulle också vara läskigt.
Nåja, allt gick bra och nu får man bara hoppas att det inte behövs sprängas nå mer i år.
Kittelfjäll

Att äta ute med barn

Att äta ute med barn

I går hade jag med barnvagn och välling till lilltjejen när vi gick till hotellet eftersom hon brukar gå o sova vid 19. Hon somnade så fint innan efterrätten med hjälp av sin faster och sov sen ute på hotellets altan. Det är så skönt att kunna äta i lugn o ro utan att jaga en liten 2-åring runt runt eller vara orolig för trappor och annat. Lycka är att äta i lugn och ro 🙂 Maten var som vanligt jättegod; löjrom, flankstek, chokladmousse. Mätta och stinna promenerade vi hem under stjärnklar himmel. I dag blir det hemmamys tills efter lunch då vi ska hälsa på en vän i byn. Kommer bli en toppendag! Allt gott!
Utgång hotellet