Altanmys
Finns det nåt bättre än att efter jobb och förskola komma hem och bara hänga på altanen nån timme med lek och pyssel? Nej, det finns det nog inte, bara mamman är någorlunda pigg och på bra humör 🙂
Galet galet
Ibland känns det som att helvete vad har jag nu hittat på, det här med nya jobbet alltså. Hur har vi tänkt att detta ska fungera? Kommer inte jag att sakna mina fjäll? Vart ska vi bo? iiiiiii!!! Ska försöka yoga så kanske pulsen går ner lite.
Ännu ett beslut
Så har vi valt mäklare och mina föräldrar ska städa ut stugan vi har i Luleå i helgen så att den kan fotas och säljas så snart som möjligt.
Det känns oerhört sorgligt. Vi har verkligen trivts där. Men den är för liten som villa åt oss och kommunen är kinkig på att ge bygglov för utbyggnader i detta område, det går helt enkelt inte alls att få. Vi saknar dessutom vatten och avlopp, men det går ju att fixa. Om den inte blir såld så får vi vinterrusta den i sommar så att vi kan bo där ändå, det vore ju häftigt att bo vid havet och bara springa ut till stranden när man vill, ja, vi får väl se hur det blir. Drömmen är att hitta ett hus i samma område eller nån annan by vid havet, som inte kostar en halv förmögenhet, så vi håller tummarna för det.
Ut i naturen
Äntligen orkade mamman göra något efter jobbet. Stora tjejen ville går på spårjakt. Vi hittade hundspår, harspår, skoterspår och skidåkarspår 🙂 Solen skiner och himlen är blå. Sådana här dar får man nästan nypa sig i armen vad vi har det bra. Det är sådana där dagar som man önskar att man kunde ge sina barn varje dag. En närvarande lekande mamma. Men jag orkar inte. Inte varje dag. Knappt ens en gång i veckan. Kanske kommer mer ork med solen och våren. I do hope so.
Vi lekte under en stor gran innan lilla fick en pinne i munnen, det kom blod och det blev dags att gå hem. Vi avslutade med mer pinnar och pyssel hemma på bron. Dom har hjälmar på sig för att vi åkt skoter, inte för att de leker i snön 🙂
Flytt, flyttelipytt
Ja, nu är det kl
art. Jag har fått jobb i Luleå och vi flyttar dit i sommar. Vart vet vi inte än, så det känns lite ovisst kring det.
Det svåra i beslutet har varit att lämna denna by jag bor i, känner och gärna vill leva i. Men utsikterna för mig att få jobb här är noll, så efter mitt nuvarande EU-projekt hade jag stått på ruta ett igen. Jag önskar också att mina barn ska få gå i en skola med en klass, min minsta tjej är född ensam sitt år så hon skulle få bli själv hela skolgången. Jag har väntat ut den nya inflyttningsboomen, men den kom inte. Det går bra för Kittelfjäll som by, den utvecklas, växer och företagen blomstrar. Men barnfamiljerna är för få och de flesta av dom som finns är klara med barnafödandet nu, om ingen inflyttning sker kommer det bli tufft för förskolan att leva kvar.
Så vi flyttar. Förhoppningsvis blir det bra där också. Mannen kommer pendla, men vi vet inte än på vilket sätt och med vilket upplägg. Jag kommer troligen pendla till Kittelfjäll med barnen en del på vintern när han har svårt att komma ifrån. Men som sagt, vi vet egentligen inte ännu riktigt hur vi tänkt 😉
Jag sökte och fick jobbet, sen får resten lösa sig 🙂 All will be well. All will be well.