Men va???
Plötsligt när jag står och fixar lunchen kommer det ett konstigt ljus på mina händer. Kan det verkligen vara solen? Ja, den ligger så lågt att den når ända in i köket nu när den kommit över kanten på Borkafjället. Jag börjar bli en fanatisk soldyrkare 🙂 Men den har varit borta lääänge, så ni får ha lite förståelse.
Längdskidor
Själv har jag tappat suget lite, jag har ingen lust att dra ut. Det känns kallt, är en favorit ursäkt. Nåja, jag kommer nog igen snart. Måste bara gaska upp mig lite.
Så idag fick barnen åka lite. Vi drog upp spår för dem nere på lägdan bredvid elljusspåret. Det var tungt att haka på spårkallen men annars var det lätt. Vi drog lite huller om buller och lite roligare än ett vanligt spår är och sen körde dom för fullt. Kul var det. Men det var kallt och efter en stund ville mina tjejer gå in. Då passa vi på att se hur våra vänner byggt om i sitt hus. Dagarna kring jul och nyår har bara susat förbi så vi har inte hunnit se hur de fått det. Verkligen jättefint var svaret. Deras lilla fjällstuga har nu blivit en villa. Det får en att drömma iväg själv med våra hustankar 🙂
Nu väntar fredagsmys och mitt hatprogram, AMIGO!
SOLEN
Soldyrkare
När jag kör hem ser plötsligt allting annorlunda ut. Det lyser sol på granarna längs med vägen och jag upptäcker att det borde vara sol även på bilen så fort vi kommer till en glänta. Och ja, mycket riktigt. Så invid en myr stannar jag bilen vevar ner rutan och låter årets första solstrålar lysa på mitt kind. Det känns ingenting. Ingen värme. Ingen sommarkänsla. Men ändå känns det som att jag andas lite lugnare när rutan är uppvevad och bilen börjat rulla. Snart är den här, den älskade vårvintern. Den allra bästa av alla årstider i fjällen. Varmt nog för att ta av sig vantarna men kallt nog för att åka skidor eller skoter. Vi vet att den kommer. Vi får bara vänta lite till.