Det är bara så kul nu när jag kommit i gång med vårt lilla EU-projekt, Bygdemuseum i Henriksfjäll. Just nu håller jag på att förbereda inför första advent då jag kommer att stå och informera i Dikanäs om projektet och vad som kommer att hända i vinter/vår/sommar. Det ska bli kul!
Det blev tre kilometer som mjukstart, men jag hoppas kunna komma igång med i alla fall två varv nästa gång. Vad det är härligt att komma ut i luften och andas lite!
Dag tre med vab och ’hemmamedbarnbubbla’ och man känner sig lite lätt isolerad och instängd. Jag har gjort två vändor ner till bilen för att hämta dvd-filmer och annat glömt men annars har jag inte lämnat huset ens. Vi blir hemma i morgon också, för de ligger fortfarande på 38+ i feber. Ser framemot föräldrarmöte i kväll, där får man åtminstone träffa lite folk 🙂
Fördelen med att vara hemma en hel vecka är man är riktigt taggad för jobbet igen, annars kan man ju vara lite seg på måndagar, men så blir det inte nu. Så nu längtar jag efter en ny vecka med friska barn!
Så var det dags att inspektera vad bror min hunnit göra på lagret till vår e-butik. Det var ren lyckokänsla i kroppen att gå i gångarna mellan höga hyllor med saker till försäljning. Vår far hjälpte till och byggde fler hyllor då vi fortsätter att uttöka vårt lager i rask takt. Och hyllorna fylls fort med nya saker. Kul!
Jag hade gärna jobbat här på plats om det inte var för långt bort från där jag bor, 35 mil. Men tur är då att man kan jobba på distans 🙂
Jag älskar soluppgångar. Allt ljus som vandrar över fjällen och kryper närmare tältduken. För det är som oftast i tält ute på fjället som man riktigt kan njuta av soluppgångar. I morse hann jag med en soluppgång i Dikanäs, så där mitt i vardagsstöket och bråttom bråttom till jobbet. Det ger energi som då jag kan leva på länge.
