Naprapaten hittade lite fel i bäckenet och ryggen som nu är åtgärdat. Känns otroligt skönt att ha fått ordning på kroppen och ryggen. Nu ska vi bara njuta av familj och vänner här i Umeå och ha det gott. Hoppas ni alla har det bäst!
Vi kikar på julklappar och stora tjejen önskar i princip ALLT i hela butiken. Och önska får man!
Så var vi på liten tur till Umeå igen, denna gång lite för min egen skull. Jag har ont i höften och har nu fått medicin mot inflammation i muskelfästet. Ha ha tränat för hårt??? Eller för mycket?? Allt det känns ju lite som ett skämt men nåntint är det i alla fall. Uppdatering kommer 😉
Jag orkar inte se fler lealösa barn som dras ut ur rasmassorna från hus som mosats av bomber som ramlat ner hemma hos folk som kanske var aktivister, terrorister eller oj, kanske inte. Barnen var det då garanterat inte. Jag får sån lust att ryta allt vad jag kan så att hela mellanöstern stannar upp och lyssnar. Nu är det nog. Inga fler barn eller föräldrar får dö. Alla slutar skjuta NU. Ingen mer tjafs. Beslagta alla vapen. De som hellre vill ha rätt än att ha fred måste lyssna. Och sluta för guds skull att förtrycka andra grupper och minoriteter så att risken för terrorister minskar.
För det är ju så att människor söker sig inte till krig för att det är kul. Det är en sista utväg.
Inga fler barn får dö. Inga fler armar och ben som ligger utspridda. Jag vill ha fred. nu.
Jag och min 5-åriga dotter satt och tittade på tv en dag. Det blir reklam och fem indiska flickor tittar rakt in i kameran. ’Jag vill gå i skolan’ säger de och sen suddas en efter en ut och försvinner då de blivit barnbrudar och gifts bort mot sin vilja. Min lilla flicka satt där med stora ögon och tittade. Men sorg fick jag nu berätta för min dotter att det finns länder där man tycker att det är viktigare att pojkar går i skolan, att flickor inte får göra vad de vill och att världen helt enkelt är på tok. Tänk att fram tills denna dag så fanns inte detta för henne. Hon är självständig, modig, pratsam och skulle aldrig komma på tanken att censurera sig eller hålla tillbaka sig själv i något sammanhang.
När jag var liten jobbade min mamma ideellt på Kvinnojour. Adressen var hemlig och pappa fick aldrig komma in genom dörren när vi skulle bära in möbler eller skänka saker.
Varför är vi så lamslagna när det gäller förtryck och våld i hemmet? Hur kan vi acceptera att vi fortfarande idag måste gömma undan kvinnor, som gång efter annan ändå blir hittade av sina före detta män, bröder eller fäder. När ska männen börja ta ansvar för de män som inte förstår sociala koder och normalt samspel? Vi kvinnor får ju ta ansvar för de kvinnor som blir utsatta för våldet. Lite mer kamp behövs. Lite mer att nu är det nog. Ingen ska behöva känna sig orolig innan de kliver in i sitt eget hem.
Jag tycker egentligen inte om rosa. Jag tycker inte om Disneyprinsessor, tingelingälvor eller annat skit som Disney producerar. Men det gör mina barn, suck. Och jag tror på att de ska få leka alla roller de vill, att få utforska alla vinklar av livet och själv få upptäcka att det är lite platt och ihåligt i de där prinsessornas leenden. Jag tänker fortsätta hoppas på att det är en fas och att det går över. Vi bestämmer att det blir så.
