Kategori: Flytten

Att köra i mörker

Att köra i mörker

Slussfors Umeälven
När jag kör mellan kusten och fjället så åker jag oftast på kvällen. Mest för att det är lättast att åka med små barn när de sover men också för att det är lugnare i trafiken. Längs med inlandsvägar i Norrbotten och Västerbotten kan man åka många mil utan möte. I mörker så tycker jag det känns tryggt. Sen när det är vinter och kyla, föredrar jag att köra på dagen, för då vill man inte bli stående för länge om olyckan är framme. Då är det bra med lite trafik som passerar. Jag upplever också att djuren är lugnare när det väl blivit helt mörkt. I gryning och skymning kan älgarna vara i farten men när det väl blivit kolmörkt är de rätt ovanliga uppe på vägen. Det händer så klart men jag stöter sällan på dom. När minsta barnet blivit lite större så att hon kan roa sig vaken i en bil i fyra-fem timmar gör jag lite tvärt om. Jag kommer kliva upp i ottan och köra innan solen stigit upp. Men det är mest för att jag gillar att komma fram, helst före lunchdags. Och så är barnen lite sömniga och kan slumra en stund innan de tittar på en film. Jag brukar ha med mackor i bilen så att de får äta frukost, eller som nu, kvällsfika i bilen. Smidigt, tidsbesparande och praktiskt. Sen har de varsin vattenflaska, en ryggsäck med leksaker och sitt gosedjur. Det är sällan det blir några tårar på våra bilresor.

Fjäll överallt

Fjäll överallt

Vi har aldrig fjällen långt bort. Från sovrummet kan jag ligga och se på natthimlen över Kittelfjäll som min mamman målat.


I hallen hänger ytterligare en vy över Kittelfjäll, denna gång i akvarell, också målad av min mamma. Räknar jag ihop det så har vi nog minst fem tavlor till med fjällmotiv. Men det blir väl så när man bott länge i fjälltrakter, att man samlat på sig tavlor och foton med fjällmotiv. 


Så när längtan efter fjäll kommer över en kan man bara titta sig lite omkring 😉 Nåja, så funkar det förstås inte. Och oftast är det vännerna 
man saknar och inte bara naturen eller upplevelserna. Fast ibland saknar jag naturen. Doften på morgonen när man går en tur upp för fjället en daggfylld sommardag. Myset vid elden när man pausar svampplockningen. Flytet med snöskorna när det kommit rejält med pudersnö. Åh. Det kan jag längta efter.

Stiltje

Stiltje

Det går ju inte att förneka att det varit långt emellan inläggen här i min kära blogg. Och det är inte för att jag inte vill skriva. Men att flytta, byta jobb och komma in i det nya livet här vid kusten har verkligen tagit på energin. Heltidsjobb, företag, barnen, äta, sova. Så mycket mer än så har inte min liv innehållit de senaste 9 månaderna.
När jag går igenom bilderna jag tagit under denna tid så slås jag ändå av att vi faktiskt gör en del saker, även om det inte alltid känns så. Barnkalas, middagar, besök, resor till fjället. Man måste ändå fundera lite över vad man har för bild av hur det ideala livet skulle se ut. Eftersom känslan av att inte nå ända fram hela tiden gnager på en.
Jag kommer att ändra lite av upplägget inför nästa höst, med jobb och så, sen får vi väl utvärdera det till jul. Men först ska vi ha en lång sommar, har jag tänkt. Pepp pepp för en varm och slapp sommar!
Keramik
Kvinna utan armar och ben. Symboliskt eller h-vete vad svårt det är att göra armar och ben.