Solen stretar sig över fjällkammen och molnen ger en disig himmel. Perfekt start på dagen som sen innehöll goda vänner, bra prat och barn…som nöter på mitt tålamod. Och då menar jag mina egna. Nåja, vi blev snabbt vänner igen men nej, man får inte sparka på mig, slå mig och andra självklarheter. Annars så håller jag hårt i mitt mantra – att i trotsen/krisen hjälpa barnet att hitta sig själv och sin vilja, att acceptera att barnet växer och håller på att upptäcka sig själv och sitt självt. Att det aldrig är försent att backa och börja om från början. Att man inte alltid får trösta längre. Att barnet sätter gränser mot mig lika mycket som jag mot henne. Att skilja på livsviktigt och oviktigt vid konflikter. Att som vuxen säga förlåt när man gör fel.