Alltså, mannen fick nåt slags ryck i sommar och snickrade ihop bänkar åt barnen. Det passade väldigt bra vid äldsta barnets kalas då det kom många kalassugna barn. Men nu är det lite väl många bord som bara står, så vi planerar att sälja bort dom, i alla fall två. Och det ska nog gå bra för en granne har redan tingat ett!
Jag vet inte om barnen eller jag blev gladast då vi fick tag på ett överblivet exemplar av ett Muminhus, tillverkat i Holmnäs. Den hade hunnit stå ett år utan köpare men när jag ringde så var det annan familj före oss. Då trodde jag nog att det inte skulle bli någon affär. Men så ville dom vänta tills i höst och då fick vi köpa. Snickaren hinner bygga en ny till dom, så alla blir nöjda.
Så vi drog ner med ett släp och hem kom ett komplett muminhus! Vi köpte den omålad och jag fick leta en del och fundera innan jag bestämde vilken färg den skulle få. Blått var ju självklart, men jag ville ha precis den rätta nyansen för oss. Muminhuset i Åbo har en ljusare ton, men denna passade oss bäst.
Sen så ställde vi in lite blandade leksaker. En del äldre saker men också leksaker från deras rum. Spisen tar jag in i höst så att den inte förstörs av fukt, plus att barnen nog vill leka med den i vinter också. Docksängen köpte jag på en stor loppis i våras, den passade bra här i muminhuset. Så nu är det bara att leka!
Barn gör sig alltid en vrå eller koja verkar det som. Hur vi än bor, eller var, så byggs det kojor av olika det slag. Fattas det plötsligt kuddar eller filtar (eller som i detta fall tyger) så är det bara att ge sig runt på jakt. För under ett bord, över en fåtölj, nånstans finns den: Kojan.
Äntligen härlig varm sol och INGEN, jag repeterar, INGEN är sjuk. Ibland känns det bara så bra, livet.
Det går ju inte att förneka att det varit långt emellan inläggen här i min kära blogg. Och det är inte för att jag inte vill skriva. Men att flytta, byta jobb och komma in i det nya livet här vid kusten har verkligen tagit på energin. Heltidsjobb, företag, barnen, äta, sova. Så mycket mer än så har inte min liv innehållit de senaste 9 månaderna.
När jag går igenom bilderna jag tagit under denna tid så slås jag ändå av att vi faktiskt gör en del saker, även om det inte alltid känns så. Barnkalas, middagar, besök, resor till fjället. Man måste ändå fundera lite över vad man har för bild av hur det ideala livet skulle se ut. Eftersom känslan av att inte nå ända fram hela tiden gnager på en.
Jag kommer att ändra lite av upplägget inför nästa höst, med jobb och så, sen får vi väl utvärdera det till jul. Men först ska vi ha en lång sommar, har jag tänkt. Pepp pepp för en varm och slapp sommar!
Kvinna utan armar och ben. Symboliskt eller h-vete vad svårt det är att göra armar och ben.