Ja, det är verkligen intensivt med en bebis. Men i dag har hon faktiskt sovit två timmar på förmiddagen så jag hunnit med både plockepinn på gräsmattan, trollpyssel inne, lunch och lite vila för mig själv innan hon vaknade. Det ger så mycket att hinna få lite tid med de stora. De har ett grymt tålamod och är så snälla med lillasyster och just därför vill jag hinna ge dem egen tid som inte avbryts med skrik, blöjbyten och amning.
Vi har det bra, här i myslandet. Dygnet har inget upp i ner eller dag o natt. Timmar flyter in i varandra och BB’s uppmaning att bebis behöver äta minst var tredje timme känns som ett ironiskt skämt. Hon äter ju jämt och sover kort kort där emellan. Eller så känns det så. Vem vet när tiden både står stilla och rusar amok samtidigt. För jisses, snart har det gått en vecka sen vår guldklimp föddes.
Vackra grattisblommor som kom med bud häromdagen. Så fina!
Välkommen till världen! Nu är vår tredje tjej hos oss ??? född den 10 juni, 2880 gram och 48 cm lång.
Jo, jo, där hänger den. Hängmattan. Jag skulle bara slappa lite med dottern i denna så, i vanliga fall, snälla hängmatta. Men jisses, på nå vis trycktes kroppen samman så att jag hann få kväljningar, panik, mera panik, kramp i magen, smärta, tårar och nära fulgråt innan jag osmidigt tog mig ur denna fälla för höggravida. Landade på alla fyra i gräset med en förvånad fyraåring framför mig som stirrade på mig med högst tveksam blick.
Nu sitter jag i en skön stol med mjuka dynor på uteplatsen och kan för mitt liv inte begripa vad jag skulle i hängmattan att göra. Men det kändes som en bra idé där och då…kommer aldrig göra om det misstaget igen. Vissa saker får vänta tills bebisen kommit ut.
Det blev lite drama då barnmorskan vid rutinkontrollen på Hälsocentralen inte kunde känna om bebisens huvud låg neråt eller om den vänt sig i säte. Jag har rätt kraftiga sammandragningar och förvärkar hela tiden så förlossningen kan ju sätta igång när som helst, även om det också kan dröja några veckor till. Jag fick sätta mig i bilen direkt till sjukhuset för ultraljud på specmödra. Men allt var lugnt. Huvudet ligger nedåt som det ska och troligtvis har det sjunkit så långt ner att min bm inte kunde känna det som hon brukar. Hon tyckte det var svårt att få grepp om knytet i magen och hur allt hängde ihop 😉 tur vi varit på vanligt ultraljud förut så att vi vet att det är ett barn där inne i alla fall, annars hade man kanske blivit orolig.
