Det börjar närma sig i tid till att min föräldraledighet är över. Det har gått så obegripligt snabbt. Jag är inte redo. Eller, jag har inget emot att jobba, men jag vill också vara ledig. Helst samtidigt. Jag besökte min arbetsplats förra veckan och kände mig riktigt peppad och redo när jag var där. Men sen är man hemma igen och fattar inte hur man ska orka, vad det är för mening med allt ihop, typ hela livets ekorrhjul. Vad vill jag egentligen med mitt liv? Egentligen vet jag vad meningen med livet är. Kärlek, kärlek, kärlek. I vilken form den än kommer in i ditt liv, genom barn, livskamrat, familj, vänner eller ännu okända vänner som kommer korsa ens väg så småningom.
Jag har lyckan att ha ett jobb som är meningsfullt för mig, så, jag får väl helt enkelt se hur det känns den dagen väckarklockan ringer halv sex och det är dags att bege sig till jobbet. Än har jag några veckor kvar innan som jag ska njuta av.